Tiden efter
Tiden efter på BB och hemma har vi nästan glömt bort eftersom han blev så sjuk när han bara var 5 dagar gammal så är det tiden på sjukhuset som vi minns.
Iallfall så sprack jag en grad tre bristning och fick opereras, mellan benen, det blev inte ett kejsarsnitt som många trott när jag sagt att det blev operation..
Jag är tacksam för tiden jag fick med Ebbe innan jag åkte ner på operation, det betydde mycket.
Han föddes kl 03:27 och jag åkte ner på operation ca kl 06.
Under den tiden hann jag gosa ordentligt och pussa på honom.
Jag var nu extremt hungrig och skulle fasta innan operationen, grattis fikat som man längtar efter fick jag vänta med och vatten fick jag inte heller dricka, men ETT glas vatten var det jag fick efter den hemska förlossningen.
OM jag var hungrig och törstig?!?!
Själv operationen gick bra, jag var inte alls nervös innan och tog allt helt okej, tills jag kom ner till opertionssalen..
Där och då med alla personer fokus på mig, enbart mig och mitt underliv var inte så trevligt.
Väldigt nära att bryta ihop men jag fokuserade och ansträngde mig för att just inte göra det..
En ny nål i ryggen skulle sättas för bedövning..
Att sätta nål i ryggen är aldrig kul, men när dom sticker fel är det ännu värre. Bedövningen tog bara på en sida och smärtan som jag hade när dom stack mig var hemsk! Tillslut blev det rätt och operationen kunde börja.
Hur illa kan det gå, det kan iallfall inte bli värre nu, för det värsta som kan hända har redan hänt..
Men Ebbe mådde bra och mina tankar gick till honom. Saknade honom redan..
Det tog en stund med allt runtomkring, och jag var inte uppe hos Ebbe och Johan fören ca kl 9.30.
Då hade vi fått ett rum på BB som jag skjutsades till.
Känskan när jag kom tillbaka till dom var blandad, jag var så himla utmattad.
Jag hade inte sovit på över två dygn, plus en hemsk förlossning och en operation på det..
Ni kan inte ens tänka er den utmattningen. Jag minns inte så mycket vad som hände efter operationen.
Jag minns att jag inte hade koll på om det var morgon eller kväll.
Från bilderna när jag äntligen fick mitt fika minns jag inte, bara att jag var lyckligast i världen över att fått en frisk son och en macka har aldrig varit godare.
Johan och Ebbe låg i sängen brevid och att jag sa flera gånger att jag måste få sova.
Ögonen var svullna och jag var så himla orkeslös, kroppen var omtumlad och även jag.
Såhär i efterhand hade jag faktiskt hellre blivit sövd under operationen även om jag hade blivit borta längre från Ebbe så hade jag iallfall sluppit smärtan vid ryggbedövningen och fått sova ut på uppvak.
Jag har fått frågan om jag ville gå på samtal och även någon dag efter på PKU testet frågade dom om jag behövde samtal. Jag tackade nej, det var för nytt då och kände inte behov av att prata om det heller.
Nu känner jag att tiden har gått och jag har läkt ihop inre och yttre, och allt är nästan som innan.
Men det tog också tills nu, två månader innan jag kännt igen mig själv.
Med Levi var jag återställd efter tre veckor.
Tänk dom som aldrig blir återställda, det måste vara fruktansvärt och konstigt att ingen pratar om det på mödrarvården. Ingen har sagt till mig eller berättat vad konsikenserna kan bli om man faktisk föder ett stort barn.
Det är väldigt märkligt, i mitt fall hade ett kejsarsnitt varit betydligt bättre för min kropp iallfall och jag tror faktisk Ebbe hade föredragit den vägen också..
Aldrig mer kommer jag föda ett barn igen vaginalt, det kan jag i allfall lova mig själv!
Ebbe föddes 8 september 03:27 och vi fick åka hem till Levi 9 september på eftermiddagen.
Kl 19:09 träffades dom för första gången hemma i vårt sovrum och vi har det på film.
Så himla fint, och Levi har sen den dagen så fort han slår upp ögonen sagt hans namn.
Fast på sitt egna lilla vis.. Bebe, bebe.
Kärlek vid första ögonkastet.
Här är min förlossningsberätteles och Här är inlägget om vad som hände några dagar efter vi kommit hem.
Det visade sig att det kunde bli värre..
Åh herregud... Det här skulle jag nog aldrig läst som .förlossningsrädd. Bf 28/12.
Stckars dig... Men du ser ändå glad ut på bilderna. Du måste vara en stark person. Jag hade sett helt knäckt ut efter en sån upplevelse.
Skönt att det återställde sig i alla fall.