Amingshysteri
Bilderna är tagna på BB Stockholm, julafton 2014. Levi´s första dygn när vi kämpade med amningen.
Det var en tuff start och såhär i efterhand förstår jag inte varför jag var så rädd för att ge honon ersättning där och då på BB när han gick ner så mycket i vikt..
Dom hade på föräldrarutbildningen pratat om amning som en självklarhet.
Som att det funkar för alla, men för oss var det ett rent helvete innan brösten rann till och han lärde sig suga rätt.
Vi fick ge honom råmjölken på kopp som jag kämpade för att få ut, varje droppe kändes som guld.
Vi kämpade och kämpade och jag minns hur dåligt jag mådde av att se honom skrika av hunger.
Han tog inte bröstet och han blev svagare och svagare för varje dag,
på femte dagen rann mina bröst till och vikten vände äntligen.
Vi fick åka hem från BB för att fortsätta kämpa på med amningen hemma och det var inte lätt.
Jag var så inställd på att det skulle vara enkelt att amma, ingen hade sagt till mig vilket helvete det kunde vara.
Det var inte lätt och det tog en enormt med tid i början, jag satt hela dagarna och ammade.
Tillslut lärde han sig suga rätt och jag ammade honom i hela 8 månader.
Nu när lillebror Ebbe kom hade jag förväntat mig samma procedur igen men den här gången hade jag bestämt mig för att ge ersättning om det skulle bli lika som förra gången.
Jag kände inte samma press att jag måste amma som med mitt första barn.
Det är faktiskt okej att välja att inte amma, eller?!
Men till min förvåning tog Ebbe bröstet dirket och jag kunde höra hur han klukade vid första försöket.
Om jag blev förvånad och lättad?!
Trodde inte det var sant, amningen funkade från första stund, hallelulja!!
Även fast han följde sin kurva exemplariskt på min bröstmjölk så valde vi att börja med ersättning efter 5 veckor.
Det finns tyvärr inte samma tid att sitta ner och amma nu som med Levi.
Men endå får jag dåligt samvete för att valt att ge honom ersättning när jag faktiskt har mjölk.
När jag helammade blev han aldrig nöjd, han är stor och kräver mycket mat.
Vilket ledde till att han helst ville sitta vid bröstet varannan timme och hur ska jag kunna det med en aktiv tvååring här hemma?!
Med ersättningen klarar han sig längre och Johan kan vara minst lika delaktig i maten som jag är.
Vilket är den största andledningen till varför vi valt ersättningen, jag mår inte bra och blir stressad av att amma.
För mig är det en befrielse att inte känna att jag måste sitta fast och amma varanna eller vartedje timme.
Nu amma jag när jag känner att jag har tid och lust, för jag ammar fortfarande lite.
Vi har turen att han fortfarande tar mitt bröst fast han får flaskan.
Jag har verkligen förståelse för de som inte vill eller kan amma och jag har förståelse för dom som vill amma.
Men jag förstår inte den här hetsen som finns överallt just nu kring amning, som att det är någon trend?!
Alla gör väl det som är bäst för sig själva och sitt barn, eller?..
Vi vet om att amning är det bästa men ibland funkar det inte och det kanske inte är det bästa för alla.
Ingrid Wenell berättade i sin blogg om en händelse hon var med om när en tjej kommer fram till henne när hon sitter på ett café och matar sitt barn.
In och läs, jag slutar aldrig förvånas men jag blir rädd för hur folk vågar sig på fiheten att dömma mammor.
Sprid kärlek och döm inte andra, lite girlpower tack!
Först och främst- wow vilka fantastiska bilder! Så vackra!
Jag känner så igen mig med det du säger ang amningen. Jag och lilleman hade det såå jobbigt i början och det tog flera veckor innan han tog bröstet rätt. Hade amningsnapp och vi koppmatade och använde flaskan. Till slut så släppte det och han tog bröstet superfint. Ammade i 7 månader och tycker det var såå mysigt. Hoppas på att få uppleva det igen. Kram och tack för ett väldigt fint och ärligt inlägg <3